tisdag 9 juli 2013

Håll mig hårt eller släpp mig fri


Lyckan är ibland kortvarig. 
Hittade något som jag helt enkelt vet hade blivit bra. 
Någon som fick mig att känna som jag aldrig känt, må som jag aldrig mått. 
Lätt att säga så när man är nykär, men denna gången var det annorlunda, det kändes annorlunda. T.o.m mina vänner reagerade över hur annorlunda jag pratade. 
De var lyckliga för min skull. Jag var lycklig för min skull, lillan var helt överlycklig. 
Mitt i allt det jobbiga i livet hittade jag någon som fick mig att lysa, som fick mig att tappa andan, som fick mig att inse att jag faktiskt har ett hjärta.

Men säg den lycka som varar för evigt. 
Ett par korta veckor fick jag ha glädje i livet och sen föll jag djupare ner än någonsin. 
Långt ner i det djupaste mörker befinner jag mig nu, med brustet hjärta och floder av tårar river jag tröstlöst för att ta mig upp. 
Jag ser inte ens ljuset som ska vägleda, jag ser inte händerna som sträcks ut och vill hjälpa mig upp. 

I början fanns det ett ljus, ett hopp, en vilja att kämpa. 
För jag vet. Jag har bestämt mig. 
Men i takt med att orden ändras, i takt med att situationen ändras så slocknar ljuset lite var dag. 
Jag fick släppa honom fri, inte för hans skull, inte för min skull. 
Men för barnen som jag också tycker så mycket om. 
Jag fick låta honom återvända till det förflutna ist för att våga chansa på en framtid. 
Alla säger att jag ska vara sårad, att jag ska gå vidare att jag förtjänar det bästa. 

Men hur går man vidare när hjärtat gråter, hur kan man hitta bättre när man tycker man funnit det bästa, hur kan jag vara sårad när jag förstår och troligtvis hade gjort samma val. Jag kommer väl över det. 
Jag har väl inget annat val. 
Men ont gör det. Tyvärr tänker jag inte lägga energi på att försöka få något som gör mig lycklig även om det valet gör mig olycklig. Jag har ingen rättighet att göra det för det fördärvar lyckan för så många andra. 
Behandla människor som du vill bli behandlad själv heter det. Ett bra råd. 
Lika bra som att man inte ska jaga det man inte kan få. 

Jag gråter mig till sömns, jag saknar hans röst, jag saknar hans famn. 
Jag saknar oss. 
Men dagarna går. 
Hjärtat läker väl förr eller senare. 
Någongång hittar jag någon annan. 
Någon som kanske får mig att känna likadant. 
Jag måste börja glömma, förtränga, gå vidare.
Jag måste sluta tänka, sluta känna och ta tag i livet igen.
Livet är för kort för att man ska fälla tårar för någon annan. 
Jag hoppas han blir lycklig, jag hoppas av hela mitt hjärta att de får det att funka, 
både för deras och för barnens skull. 
Själv, tja...får väl leta upp nästa nitlott i livet. 

Never cry for what you don't have, smile for what you're going to get. 
Never sit and wait for life to start, then you're going to miss it.
Never give your heart away, because the person you give it to doesn't give a fuck if he breaks it...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår mig inte på Dig riktigt, Du kärar ner Dig huvudlöst och jag vet att Dina känslor är uppriktiga och ärliga. Vad är det Du egentligen söker? Alla vill vi ha någon att älska och någon som älskar oss villkorslöst. Men Du verkar endast hitta nitlotter. Undrar om Du bara agerar efter hjärtat och hjärnan är inte med. Det är vackert om man följer sitt hjärta, men verkligheten brukar bli en brutal upplevelse.
Ta Dig tid att blicka inåt i Dig själv och fundera över Ditt liv och varför det blir som det blir. Gråt och elände..Jag hoppas att Du hittar den Riktiga kärleken och blir lycklig. Men ge Dig inte hän så intensivt och blodigt som Du plägar. Du är en utpräglad känslomänniska och de brukar bli kantstötta här i livet.

Sandra sa...

Hej tjejen. Beklagar det som hänt. Är också ledsen att vi tappade kontakten efter kort tid. Har haft en strulig period själv här men nu börjar det vända åt rätt håll. Vill du och din dotter ta upp kontakten igen så vore det trevligt. Efter diverse telefonkrångel så tappade jag bort ditt nr men mitt nr är 0720-163636 om du vill ses med barnen och hitta på nåt. Mvh Sandra och Ayla.