lördag 13 april 2013

När ska man ge upp

När ska man ge upp, när ska man sluta kämpa.
När man inte längre lever för sitt eget välmående, när man inte längre kan vara sig själv och när man fått höra gång på gång hur hemsk man är och vad man får säga, tänka känna. Är det dags att ge upp då?
När man aldrig får något positivt, aldrig något gehör utan alltid bara upplever att fokus vänds på annat, när man får höra att man är orsaken att någon mår så dåligt att de hellre vill dö. Är det dags att ge upp då?
När man gråter i duschen av ensamhet, efter kärlek och för att man känner sig så hemsk, när man vädjat om hjälp och försökt men ändå får höra att man gör fel. Är det dags att ge upp då?
När man gett upp allt för att vara till lags men ändå får höra att man inte offrat något, när människor konstant undrar om man mår bra eftersom de inte känner igen dig, när man inte längre minns när man skrattade sist. Är det dags att ge upp då?
När man drivits så långt ner i självförakt för det egna jaget att man inte anser sig värd att älskas, när man ser att det viktigaste man har är på väg att försvinna, när man aldrig ser ljuset utan bara pressas ännu mer ner i mörker. Är det dags att ge upp då?

När ska man ge upp...

Kanske är det dags att ge upp när man får höra att någon offrat ett liv på att röka på ihop med polare för att kunna vara med dig..kanske är det då man ska ge upp...

Du ber mig att glömma, glömma allt det som hänt, det som orsakar tårarna i mina ögon, 
det som orsakar min smärta. 
Du säger, glöm det, nu lämnar vi det här bakom oss så vi kan gå vidare med våra drömmar, vår verklighetsbild. Vi? 
Du använder ordet vi, när det är jag som går igenom det här. 
Du står där bredvid som ett frågetecken. 
Men det här är min verklighet just nu, kära du, det här är vad jag måste gå igenom, vad jag måste konfrontera, och visst kan jag bygga upp en bild av något, en bild som inte liknar verkligheten, 
men försvinner min smärta då?
Du ler mot mig och du skrattar, anklagar mig för att vara sur och nedstämd, ledsen.
Jag blundar men ser det ändå, det är ingen dröm, det är min verklighet,
och kunde jag, skulle jag sudda ut den.
Tårarna ligger där och bränner under ögonlocken, men du kan inte se dem, du ser inte ens tårarna på min kind, för jag ska vara glad, för nu skall det vara över.
Jag ler mot dig, för det är vad som krävs av mig.
Jag gråter i min ensamhet, visar aldrig att jag är rädd, att det gör ont, att jag känner mig så blottad.
Jag gråter där jag ligger ensam, för du vill inte se, inte kännas vid, att jag inte är den glada flickan du trodde att jag var. Och jag vill inte inse att du inte förstår, att du kräver att jag är glad, för det trodde jag inte om dig.
Drömmarna är min framtid och min längtan.
Men smärtan är mitt nu, och min verklighet som färgar bilden svart med små ljusfläckar, som den mörkaste natt med sina stjärnor. Men jag älskar dig

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det verkar som att Du söker bekräftelse av andra. Du måste inse att Du är en mycket begåvad människa med många talanger och färdigheter.
Du duger som Du är och Du behöver inte alls dessa relationer och människor kring Dig. Du klarar Dig alldeles utmärkt på egen hand. Ta fram Din stolthet och lyft på huvudet. Du skall inte låta Dig tryckas ner och "missbrukas" av dessa individer. Ta fram Ditt självständiga "jag" och ta för Dig av livet.

Emm Aminah sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Givetvis gör det svidande ont när ens innersta känslor inte besvaras.Och det krävs stort personligt mod att kunna inse och acceptera detta. Du MÅSTE gå vidare med Ditt liv oavsett hur mycket det skaver i själen. Kasta inte bort Dig och ditt liv på någon som inte har förstånd att värdesätta Dig som den unika varelse Du faktiskt är.

Anonym sa...

Hur går det för Dig?

Anonym sa...

Jag tror att man får tillbaka vad man förtjänar, eftersom du själv skriver att det är din sida av variasionen finns alltså en eller flera till. kanske ska du börja med att gottgöra de du känner och är medveten om att du själv gjort, börja med dej själv innan du börjar med andra, för att gå på ditt namn här på bloggen verkar du ha en dotter, du mår väl som bäst med henne alltså sök dej till henne först innan du sätter dej in i andras liv.
Man ser klarhet när man hittat sig själv !